Somliga straffar gud med detsamma.....

....och somliga får vänta åtta månader.

Efter att ha varit tacksam över att ha fått må bra hela graviditeten blev min midsommar allt annat än glad. Det började i torsdags med så kallade för-värkar och på det följde magsjuka. Jag kan säga att de två är ingen trevlig kombination över huvud taget. Nu är jag trots allt på bättringsvägen. De onda värkarna och illamåendet är borta, bara en enorm trötthet dröjer sig kvar, men med bara en månad kvar är det nog ändå dags att dra ned på tempot en aning.

Efter denna otroligt omtumlande helg tyckte nog både jag och Mika det var betryggande få träffa barnmorskan idag och höra att allt såg bra ut. Skööönt!!!

Nu blir det en lugn kväll med fotboll och sedan jordgubbar ute i solen.

Igår fick jag en försmak på hur mitt liv kommer att se ut om ett par månader. Jag och Ida for ut och hälsade på Ulrika och hennes 7 veckor gamla flicka Juni. Det var en fröjd att se de båda. Lillflickan var så lugnt och söt och vi skrattade gott åt alla hennes söta grimaser. Ulrika verkade verkligen ha blivit bekväm i mammarollen. Hon riktigt sken.

Tungt

Jag börjar känna mig så himla stor, och ändå har jag nästan två månader kvar att växa. Bilden ovan är tagen för ca 2 veckor sedan.
Nä, det ska nog gå bra men jag förstår nu att man måste börja dra ner på tempot i slutet av graviditeten. Det är ju ansträngande bara att rensa lite ogräs i trädgården.
En annan sak som är lite krånglig att göra själv når man är gravid är att handla. Åtminstone när man som jag lyckas handla alla tunga saker på en och samma gång. Mjölk, fil, juice, frukt och kattsand mm är inte de lättaste sakerna att ha i en matkasse. Mika och hans armar är mycket saknade. Jag har en nyvunnen beundrar för alla kvinnor som gör detta själva. Det är klart att det går, men allt blir mycket lättare och roligare om man är två.

På varsin sida av Östersjön

Här är en bild på "pappa Mika" när vi var på Norra berget här i veckan. Nu är han och hans systrar på väg till Finland för att gå på deras mormors begravning. Önskar jag kunde vara där med dem men jag får istället anamma jobbet att vara hemma och ta hand om mig och magen.

Mina tankar är hos dig Mika. Sänder dig min kärlek härifrån andra sidan Östersjön.

Häromdagen var det "fixardag" hos Nyman/Runa/Rönnqvist. Nu är gården städad och fin med mycket mindre skräp och mycket mer grus. Superfint blev det.

Nu så

Som jag skrev sist är det mycket som hänt den senaste tiden. Det mest positiva är väl att man äntligen kan sitta som ovan ute i våran trädgård och njuta av sommaren. Den har inte varit så varm än men det kommer. Bebisen och jag mår bara bra även om mina fogar är lite svaga av sig. Efter att ha legat i sängen en natt förvandlas jag till en gammal tant som knappt kan gå på benen, men det brukar "gå till sig". Nu har jag sommarlov och ska försöka att bara njuta och ta hand om mig och bebisen. Bara två månader kvar nu.

Jag och Mika har varit på tre föräldrargruppsmöten. De har varit mycket givande och det var kul att träffa andra gravida par och höra om deras berättelser och tankar. Dessa tankar gav ibland många skratt. Ibland verkar det som om det är papporna som är mest rädda för förlossningen av nån konstig anledning =)
Men jag lovar Mika, allt kommer att gå bra, så länge du inte är rädd för lite skrik =) Puss på dig!

OJoj

ojojoj, vad tiden går snabbt. Så mycket har hänt den senaste tiden att jag helt ärligt glömt bort att jag har en blogg. Nu börjar saker och ting förhoppningsvis lugna ner sig lite. Skolan är slut och avklarad för den här gången. KOmmer med lite nya bilder och uppdateringar i morgon.