Förvirring

När man går i väntans tider är det lätt att man blir lite förvirrad då och då.
Det normala hemma hos oss är att är jag som är den förvirrade typen som gärna gör lite konstigheter då och då så när det härom dagen var Mikas tur så kände jag mig nöjd.
Bilden talar för sig själv tycker jag=)


(Jag vet att det är rötmånad men att stoppa alvedon i kylen är väl lite överdrivet:)

Tålamod...

...finns det att beställa och köpa någonstans?
I så fall lägger jag mina allra sista slantar på det.

Nä, men ärligt talat. Det är lite mindre än tre veckor kvar till BF nu och jag börjar redan bli otålig. Jag har aldrig varit duktig på det här med att vänta. Jag är en sådan person som vankar av och an och tittar på klockan stup i ett även fast jag vet att tiden inte går ett dugg snabbare för det. Jag kommer troligtvis vara ett vrak om vi går över tiden. Försöker hitta på lugna saker att göra varje dag för att lindra min klåda. Det hjälper lite i alla fall. Sen är det nog bara att acceptera; ungen kommer när ungen vill!

Perfekt!

Jag är så glad. Vid dagens ultraljud fick vi veta att vår bebis ligger helt perfekt och chansen att den skulle vända sig nu är minimal. Så nu är det "bara att vänta", som barnmorskan uttryckte det. Vi går verkligen i väntans tider. Varje sekund som går för oss närmare det ögonblick vi får träffa vår lilla älskling.

Upp eller ner?

Är huvudet en stjärt eller stjärten ett huvud?
Idag hade barnmorskan svårt att bestämma om vår lilla bebis ligger med huvudet ner eller inte. Efter mycket tryckande, kännande och en gynundersökning var hon fortfarande inte helt hundra, så hon skrev en remiss till sjukhuset för ett ultraljud. Skönt nog fick vi tid redan i morgon. Jag håller mina tummar för att huvudet ligger neråt, men det löser sig nog hur som helst.
Jag tackar även för att vi har en så trevlig, omtänksam och noggrann barnmorska.

En varm och mysig dag

Igår tog jag, Mika och magen en tur till Hudiksvall och sneare Iggesund. När man är höggravid och otymplig som jag är det svårt att åka iväg på någon semester så denna sommar bestämde vi att vi får ta lite småturer i stället.

Hudiksvall är en otroligt mysig och pittoresk liten stad. Vi vandrade bara omkring, tittade på lite hantverk och åt en god lunch och tog sedan en glass vid vattnet och de söta båthusen.

Sedan bar det av till Iggesund för att hämta hem min kära farmor från hennes nyvunna kärlek Stig. Vilken otroligt sött par, och tänk att man kan finna kärlek vid 80 års ålder.
Förutom att vi näst intill smälte bort i solen var det en helt perfekt sommardag.

Bara en månad kvar nu!!!!

Svullna fötter....

....och ben och armar och händer och ALLT helt enkelt. I takt med att sommarvärmen har kommit har även vattensamlingarna i min kropp gjort det. Enligt min mening ser fötterna helt groteska ut. Mika tycker jag använder lite väl starka ord men jag tror det är skillnad när det handlar om ens egna kroppsdelar.
Jag längtar nu extremt mycket efter att bebisen ska komma ut och att min kropp ska återgå till det normala. Eller åtminstone åt det normala hållet.



Annars så ägnar jag och pappa Mika mycket av vår tid i trädgården. Vi försöker njuta så mycket vi bara kan av den härliga sommarvärmen. Mycket jordgubbar och glass har det blivit och mer ska det bli :)